VTEDB Mellersta (9/5)

 


REFERAT (9/5-2019, VTEDB MELLERSTA)

Det tredje och sista regionala rundabordssamtalet inom ramen för Blodcancerförbundets intressepolitiska satsning Vägen till ett djupt behandlingssvar ägde rum i Aula Medicas lokaler på Karolinska Institutets campus i Solna, den 9 maj 2019. Samtalet leddes av journalisten Nedjma Chaouche.

DELTAGARE

  • Lise-lott Eriksson, ordförande, Blodcancerförbundet
  • Lina Nordquist, ledamot av socialutskottet (L)
  • Dag Larsson, ledamot av socialutskottet (S))
  • Ella Bohlin, ordförande Kunskapsstyrningsnämnden (KD))
  • Lars Bryntesson, vice ordförande, Kunskapsstyrningsnämnden (S)
  • Hans Winberg, generalsekreterare, Stiftelsen Leading Health Care
  • Jenni Nordborg, life science-samordnare, Regeringskansliet
  • Karin Elinder, intressepolitiskt sakkunnig, Cancerfonden
  • Nils Wilking, docent Karolinska institutet, tidigare verksamhetschef för onkologkliniken vid Skånes universitetssjukhus
  • Thomas Johansson, representant för de samverkande läkemedelsföretagen, market access manager, BMS
  • Mia Tillgren Moreau, representant för de samverkande läkemedelsföretagen,, ansvarig samhällskontakter, AbbVie

Blodcancerförbundets tredje och sista regionala rundabordssamtal om Vägen till ett djupt behandlingssvar tog sin början med en olycksalig påminnelse om den verklighet som ligger till grund för hela den intressepolitiska satsningen: i samma minut som Lise-lott Eriksson trädde in genom entrén till den storslagna Aula Medica fick hon ett ovälkommet, men dessvärre knappast överraskande telefonsamtal. Det var från sjukhuset där hennes far vårdas för långt framskriden myelomsjukdom.

Istället för att gå direkt in på sin inledande presentation om vikten av ett djupt behandlingssvar – om hur förbundets medlemmar förväntar sig krafttag för att förbättra tillgången till moderna behandlingar som kan förlänga liv och höja livskvalitet för den som är drabbad av blodcancer – fick Lise-lott Eriksson vidarebefordra informationen från sjukhuset om att pappan nu var riktigt illa däran. Hon berättade också att han sedan en tid tillbaka visserligen får den modernaste behandling som är godkänd i Europa, men att denna satts in först i sjätte linjen – långt efter att hans immunsystem förlorat den kraft som krävs för att nya läkemedel ska kunna mobilisera mot myelomcellerna.

– Det är en alltför träffande illustration av de problem vi vill adressera genom den här satsningen: att blodcancerpatienter inte i tillräcklig utsträckning får tillgång till de bästa behandlingarna: dels på grund av det omständliga och tidsödande system där ett flertal nationella och regionala instanser ska göra sina egna prövningar av redan godkända läkemedel, dels för att kostnaderna ofta bedöms vara alltför höga.

Övergången till den planerade inledningspresentationen blev tämligen naturlig. Lise-lott Eriksson redogjorde för den framväxande insikten i vikten av att uppnå ett djupt svar vid behandling av blodcancer. Hon gick igenom det som kallas minimal kvarvarande sjukdom (MRD = Minimal Residual Disease) och den i vissa fall livsavgörande skillnaden mellan att vara MRD-negativ eller MRD-positiv.

Förutsättningarna för att uppnå ett djupt behandlingssvar, förklarade Lise-lott Eriksson, är dokumenterat bättre om effektiv behandling sätts in i ett tidigt skede och, i förekommande fall, när flera läkemedel med olika verkningsmekanismer kombineras. Lise-lott Eriksson menade att Sverige ligger efter flera jämförbara länder när det gäller upptag av nya och effektiva behandlingar, inte minst när det handlar om kombinationsbehandlingar.

Efter Lise-lott Erikssons introduktion tog onkologen Nils Wilking över. Han presenterade en rapport, Comparator Report on Cancer in the Nordics, där man bland annat studerat skillnader mellan olika sjukvårdsregioner i Sverige respektive mellan de nordiska länderna med avseende på hur mycket pengar som spenderas på cancerläkemedel, i detta fall närmare bestämt antal kronor per fall av myelom.

Till exempel kunde han visa att användningen av äldre myelomläkemedel är ungefär densamma i de olika länderna, men att skillnaderna är desto större när det gäller två av de nyare (en monoklonal antikropp och en irreversibel proteasomhämmare). I Sverige har introduktionen av antikroppsbehandling mot myelom gått exceptionellt trögt och än idag rekommenderas endast monoterapi, medan upptaget i Danmark är mer än tio gånger större.

På motsvarande sätt, om är inte lika drastiskt, kunde Nils Wilking visa att Stockholm skiljer ut sig jämfört med övriga regioner med påtagligt större användning av nyare behandlingar. Av rapporten framgår också tydligt att patienter i regioner som deltagit i kliniska prövningar av nya läkemedel har en klart bättre och snabbare tillgång.

En annan slutsats var att Sverige har unika möjligheter för uppföljning av cancerläkemedel och deras värde för patienter, något som Thomas Johansson från läkemedelsindustrin kunde skriva under på-

– I ett jobb jag hade tidigare vände sig den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA till oss i Sverige för att göra så kallade PASS-studier (PASS = Post-Authorisation Safety Study). Anledningen var förstås att de vet att vi kan få fram högkvalitativa data ur våra unika kvalitetsregister. Dessvärre ville onkologin i Stockholm inte vara med i detta, så vi fick vända oss till Uppsala istället.

KLINISKA STUDIER PÅ GOTT OCH ONT - MEST GOTT

Dag Larsson, tidigare ordförande i SKL:s sjukvårdsdelegation som sedan 2018 är riksdagsledamot, menade att det hade varit bra om regulatoriska myndigheter som Läkemedelsverket och/eller Tandvårds- & läkemedelsförmånsverket hade varit representerade på mötet.

– Och visst är läkemedelsindustrin en värdefull samhällsaktör, men vi ska ju ha klart för oss att de kan ha andra intressen än medborgarna – exempelvis när det gäller kliniska studier som ju i någon mening kan ses som marknadsföring, tillade han.

Lina Nordquist, som har en bakgrund inom medicinsk forskning, höll emellertid inte med sin kollega från socialutskottet:

– Man måste tänka tvärtom – vi ska ha fler kliniska studier, sade hon. Det är värdefullt både för patienterna som får snabbare tillgång till nya behandlingar och för vården som får kortare startsträcka om och när behandlingarna ifråga blir godkända och ska introduceras.

Ella Bohlin instämde i detta och sade att ett av skälen till att Stockholm i många avseenden ligger bättre till än andra regioner är att man dels har ett bra skatteunderlag, dels att man har jobbat mycket med frågan och har tjänstemän och politiker som verkligen kan läkemedel.

– I Region Stockholm omfamnar vi industrin och välkomnar samverkan, sade hon. Ett exempel på detta är Centrum för hälsodata som inrättas under 2019 med uppdrag att tillgängliggöra regionens samlade data på ett samlat och strukturerat sätt, även till forskande företag.

Karin Elinder, intressepolitiskt sakkunnig på Cancerfonden, beklagade den utveckling som lett till att kliniska studier idag inte ses som en naturlig del av vården.

– Det måste det vara, sade hon. Och fungerar det inte i en region måste man vara beredd att arbeta över regiongränserna.

I den senare frågan fick hon medhåll av Jenni Nordborg som är chef för regeringskansliets life science-kontor:

– I ljuset av hur viktigt det kan vara med tidiga och djupa behandlingssvar är det jätteviktigt att patienter i regioner där kliniska studier inte bedrivs blir informerade och får möjlighet att delta om det finns lämpliga studier i någon annan region. 

 

 

”LÄGG NER NT-RÅDET”

Nils Wilking uttryckte en stark frustration över den ineffektiva byråkrati som är förknippad med introduktion av nya läkemedel, något som också Lise-lott Eriksson ifrågasatt.

– Ut med läkemedlen och använd dem i kliniken! De läkemedel som uppföljningen visar att de inte är tillräckligt bra slänger vi ut, var Nils Wilkings lite drastiskt uttryckta recept som omedelbart vann gehör från Hans Winberg, generalsekreterare för Stiftelsen Leading Health Care:

– Precis! Ordnat införande är ett kvalificerat slöseri med tid och resurser. Problemet är knappast att vi har för lite att fylla i – då är det bättre att göra som Nils säger och satsa på ordentlig uppföljning.

– Dessutom finns det algoritmer idag som kan sammanställa publicerade data och processa fram det som NT-rådet gör fast billigare, bättre och snabbare, sade han och fortsatte:

– Som patient struntar man i om det är läkemedlen eller vården som kostar, bara det funkar.

Ella Bohlin anmälde en avvikande åsikt i frågan:

– Jag håller inte alls med om att NT-rådet borde läggas ner, men därmed inte sagt att processen är bra som den är. Det är lite för många instanser som ska vara med och godkänna – måste vi verkligen ha alla dessa läkemedelskommittéer?

NYA TERAPIER, NYA UTMANINGAR

Lars Bryntesson, vice ordförande i Kunskapsstyrningsnämnden, berättade om en personligt bekant som för tre år sedan drabbades av dödlig cancer.

– Hon var 70 år när hon fick sin diagnos och kände nog inte mycket hopp, men tack vare at hon fick behandling med CAR T-celler är hon friskförklarad idag. Jag menar att vi bör ha en nollvision för cancer, sade han.

Lise-lott Eriksson erinrade då om att CAR T-terapi (som är potentiellt botande och som kostar över tre miljoner per behandling) är ett flagrant exempel på den senfärdighet som regulatoriska myndigheter emellanåt visar prov på:

­– Genom så kallad horizon scanning hade man vetat i flera år de var på gång, men när de två första CAR T-terapierna så småningom godkändes 2017 blev rekommendationen från NT-rådet att vården ska avvakta...

Ella Bohlin meddelade då att Region Stockholm ingalunda har för avsikt att avvakta.

– Vi har 60–70 patienter som kan vara aktuella för CAR T-behandling och vi håller just nu på att förbereda för detta i budgeten.

Lina Nordquist påpekade att resurserna förvisso är ändliga, men att vi också måste beakta möjligheten att en behandling som blir väldigt kostsam år ett och två kan leda till påtagligt sänkta kostnader år tre och fyra.

– Tänk bara på hur man förfasades över att läkemedelskostnaden sköt i höjden när Losec kom! Men efter en tid insåg man hur antalet magsårsoperationer – som inte alls var billiga – minskade dramatiskt.

Dag Larsson manade till besinning ifråga om benägenheten att vilja ge allt till alla.

– Vi måste orka se att vi inte kan vara alla goda gåvors givare. Det är inte hållbart att ta stora kostnader om effekten är marginell, sade han och fortsatte:

– Jag tycker att det finns mycket klokt i Toivo Heinsoos läkemedelsutredning: vi behöver formalisera och förstatliga – ett slags streamlining för att effektivisera processen.

Parentetiskt kan nämnas att Dag Larsson därmed är den ende som uttalat sig positivt om läkemedelsutredningen under de tre rundabordssamtal som hållits om Vägen till ett djupt behandlingssvar. Vid de tidigare mötena, i Lund respektive Umeå, har tämligen bred enighet nåtts ifråga om utredningen ofullständighet och brister. Inte minst har Lise-lott Eriksson beklagat sig över en ”total brist på patientperspektiv” medan andra har påpekat att den saknar ansats till att adressera det moment 22 som idag i det närmaste omöjliggör kombinationsbehandlingar.

VÄGEN TILL ETT DJUPT BEHANDLINGSSVAR?

Avslutningsvis ställde Nedjma Chaouche frågan om vad som behövs för att patienter ska få beträda vägen till ett djupt behandlingssvar. Jenni Nordborg uttryckte hopp om att en framtida svensk life science-strategi kan bidra till bättre och effektivare system medan Dag Larsson återkom till Läkemedelsutredningen:

– Visst, den är inte perfekt, men nu har vi den kan vi väl ta den som utgångspunkt för att göra någonting bra.

Mia Tillgren Moreau från läkemedelsindustrin menade att lösningen ligger i mer samverkan och bättre uppföljning.

Ella Bohlin framhöll att hennes parti, Kristdemokraterna, vill förstatliga sjukvården och att hon vill ha bort kommittéer som överprövar varandra – allt för att effektivisera processer och öka jämlikheten.

Hans Winberg menade att nya ersättningsmodeller för all del kan vara intressanta, men att det egentligen är att börja i fel ände:

– Det där vet de bäst ute i verksamheten, Betalningsmodeller ska reflektera och underlätta, inte som idag då de snarast stör verksamheten.

 

 

Vägen till ett djupt behandlingssvar genomförs i samverkan med AbbVie, Amgen, Bristol-Myers Squibb (BMS), Celgene, Janssen, Novartis, Pfizer, Roche och Takeda