Första vårdplanen för KLL införd
För första gången har en nationell vårdplan, ett vårdprogram för diagnosen kronisk lymfatisk leukemi, KLL tagits fram av Regionala Cancercentrum, RCC. Målet är att behandlingarna ska ske likartat över hela Sverige och bli så säkra, effektiva, rättvisa och jämlika som möjligt.
'
'
Blodcancerförbundet vill se en fortsatt utveckling av vård och behandlingar och de senaste årens framgångsrika forskning har gjort att nya behandlingar nu finns för KLL. Problemet är att sjukvårdsregionernas prioriteringar och ekonomi gör att behandlingsmöjligheterna varierar över landet. Systemet är ojämlikt. En patients bostadsort spelar roll för vilken behandling man hittills erbjudits och detta är orimligt, anser Blodcancerförbundet.
Förbundet hävdar att vården måste vara sammanhållen, relevant, jämlik och rättvis över landet, där postnummer inte ska spela någon roll. Därför välkomnar Blodcancerförbundet den första nationella vårdplanen för KLL.
Förbundet hävdar att vården måste vara sammanhållen, relevant, jämlik och rättvis över landet, där postnummer inte ska spela någon roll. Därför välkomnar Blodcancerförbundet den första nationella vårdplanen för KLL.
Här nedan följer delar av innehållet i den nya nationella vårdplanen, hämtad ur Blodcancerförbundets uppdaterade diagnosbroschyr.
Ej läkemedel mot symtomfri KLL
Vid diagnos är cirka 85 procent av alla KLL-patienter inte behandlingskrävande, men över tid behöver majoriteten (två tredjedelar) av alla patienter behandling. Medianåldern vid behandlingsstart är 75 år.Symtomfri sjukdom skall inte behandlas med läkemedel, eftersom behandling i tidiga stadier av sjukdomen inte har lett till förlängd överlevnad. Det gör alltså ingen nytta att sätta in behandling för tidigt om patienten till exempel inte har några symtom. Detta har studerats och bekräftats i flera stora vetenskapliga studier. Däremot ska patienter följas upp regelbundet enligt klinikens rutiner.
Kan fråga om klinisk studie
Det finns idag många olika läkemedel som kan användas vid KLL och inför behandlingsstart bör även möjligheten att delta i en klinisk studie beaktas. Om inte den behandlande läkaren själv föreslår att patienten kan söka till en forskningsstudie, ska en intresserad patient fråga sin behandlande läkare. Det är inte säkert att patienten passar in i en forskningsstudie, men alla patienter har rätt att göra en ansökan, om det finns en lämplig forskningsstudie.
Många olika behandlingsalternativDagens KLL-behandling baseras mycket på målinriktad behandling med eller utan CD20-antikropp. En viktig grupp av läkemedel som används vid KLL är immunterapi som riktar sig mot cellytemarkören CD20, som finns på KLL-cellerna. CD20 finns även på normala B-lymfocyter och kan därför användas för sjukdomar som orsakas av störningar i immunsystemet, såsom reumatism och multipel skleros (MS). Rituximab, som har använts mest, ger en begränsad effekt mot KLL, men förstärker effekten av andra medel. Rituximab ges därför tillsammans med annan behandling.
Det finns idag flera andra läkemedel som är liknande antikroppar mot CD20, dels så kallade biosimilarer, det vill säga varianter med samma effekt som rituximab, dels antikroppar med lite annan verkningsmekanism och lite kraftigare effekt, såsom obinutuzumab.
BTK-hämmare
En annan viktig grupp av läkemedel är små molekyler som hämmar KLL-cellernas aktivitet via påverkan på så kallade proteinkinaser i cellen, vilka förmedlar signaler från cellytan till cellkärnan. Preparatet som godkändes först inom denna läkemedelsklass och som hittills använts mest är ibrutinib, som hämmar Brutons tyrosinkinas (BTK).Nyare BTK-hämmare är läkemedelssubstanserna akalabrutinib, och zanubrutinib. Båda är godkända i Sverige och ingår med viss begränsning i läkemedelsförmånen. Dessa läkemedel ges som tabletter eller kapslar dagligen tills vidare under lång tid, oftast många år.
Biverkningarna är oftast milda men BTK-hämmare kan medföra blödningar och bör inte tas samtidigt som med äldre blodförtunnande läkemedel, m en nyare blodförtunnande medel kan accepteras. BTK-hämmare ger ofta snabb ”utsvämning” av KLL-celler från lymfknutor till blodet, varför stigande lymfocyttal under de första månaderna är vanligt och innebär således inte ett tecken på försämring. I stället mår patienten ofta bättre och noterar minskande lymfkörtelstorlek.
Tablettbehandling genom venetoklax
Biverkningarna är oftast milda men BTK-hämmare kan medföra blödningar och bör inte tas samtidigt som med äldre blodförtunnande läkemedel, m en nyare blodförtunnande medel kan accepteras. BTK-hämmare ger ofta snabb ”utsvämning” av KLL-celler från lymfknutor till blodet, varför stigande lymfocyttal under de första månaderna är vanligt och innebär således inte ett tecken på försämring. I stället mår patienten ofta bättre och noterar minskande lymfkörtelstorlek.
Tablettbehandling genom venetoklax
En annan grupp av läkemedel utgörs av venetoklax, en tablettbehandling som hämmar genen BCL-2 och återställer den programmerade celldöden, apoptos, vilket är en naturlig och viktig process i alla celler. Kombinationsbehandling ges oftast under ett år vid tidigare obehandlad sjukdom och i två år vid återfall. Benmärgen visar då ofta inga spår av KLL-sjukdomen och det finns ofta inte heller några onormala B-celler kvar i blodet.
Mutationer styr behandling
Behandling vid KLL styrs av de genetiska avvikelser (mutationer) som finns hos patienten, samsjuklighet (det vill säga förekomst av andra sjukdomar), annan medicinering och patientens allmäntillstånd. Även patientens önskemål spelar roll. En noggrann undersökning görs för att bedöma den mest lämpliga behandlingen.
Äldre former av läkemedel kan också förekomma inom KLL-behandling, såsom cytostatika/cellgifter/kemoterapi. Dock har dessa äldre behandlingar alltmer ersatts av de nya målinriktade behandlingarna som nämnts ovan.
Forskning pågår på flera spår
Mycket forskning pågår inom KLL-området där bland annat tredje generationens så kallade icke-kovalenta BTK-hämmare utvärderas. Två exempel är pirtobrutinib och nemtabrutinib. Dessa har visat god effekt hos de som fått återfall efter behandling med BTK- eller BLC-2-hämmare.
För närvarande används de inte inom klinisk rutinsjukvård. Andra preparat under utveckling är BTK-degraders, som via andra mekanismer eliminerar cancerceller vid KLL-sjukdomen. Forskning pågår även inom immunterapier såsom CAR-T (chimeric antigen receptor T cells) och bispecifika antikroppar. Än så länge finns dessa preparat enbart tillgängliga i kliniska studier inom KLL.
Håkan Sjunnesson / BLCF
Fler nyheter
Alla nyheter