Därför är Gunilla så engagerad i vårt styrelsearbete

 
Se den två minuter korta intervjun på Blodcancerförbundets Youtubekanal:

https://youtu.be/CqLy4sw6Vuw Videoklippet på Blodcancerförbundets Youtubekanal är producerat av Håkan Sjunnesson / Blodcancerförbundet Media

Nedan en intervju med Gunilla Gunnarsson först publicerad i Blodcancerförbundets medlemstidning Haema nr 1-2025:

En höjdare inom vården som har fötterna på jorden
Bakom sig har Gunilla Gunnarsson ett långt yrkesliv som cancerläkare, chef på regional nivå och nationell samordnare och utredare. Som pensionär har hon uppdrag för Cancerfonden och är styrelseledamot i Blodcancerförbundet.

Gunilla Gunnarsson trivs i gotländska Lau, dit hon och maken flyttade 2017.

– Då var jag 63 år och hade bestämt mig för att gå i deltidspension, säger hon.
Det gick sådär, kan man säga med facit i hand. Nu sitter hon bland annat i den kommitté som Cancerfonden har tillsatt för att granska införandet av EU:s cancerplan i Sverige.

– Väldigt många av frågorna i EU:s cancerplan finns redan i de årliga överenskommelserna mellan staten och Sveriges kommuner och regioner (SKR), säger hon.
Ett område där hon ser en stor förbättringspotential är flödet av hälsodata mellan regionerna.

– Här pågår ju arbete på europeisk nivå men där har vi ju också ett stort arbete att göra internt i Sverige. Om ska jag lyfta fram något som vi är bättre på så är det cancerscreening.
 

Flera nationella specialistuppdragRegionala cancercentrum (RCC) har sitt nationella säte på SKR men också en fot på Socialstyrelsen och ett tätt samarbete med Socialdepartementet. Nu har vi också fått Comprehensive Cancer Center (CCC) som idag finns på fyra universitetssjukhus.

– De har alla genomgått en form av certifiering för att hålla god kvalitet sett med europaögon. Nu gäller det att få till en bra samverkan mellan RCC och CCC.
Hon tror att Comprehensive Cancer Center kan bidra med bland annat mer tryck i forskningsfrågorna.

– De skulle också kunna engagera sig för att alla i hela Sverige får jämlik tillgång till nationell högspecialiserad
vård, säger Gunilla Gunnarsson.
Den nya nationella cancerstrategin som utredaren Mef Nilbert presenterade i december är nu ute på remiss.

– Jag är positiv, men önskar mig en ännu mer långsiktig strategi. Jag hoppas också att den blir förankrad hos
samtliga politiska partier, precis som den första nationella cancerstrategin var. Det är så bra när man ska jobba med genomförandet att alla står bakom.
Under 2024 hade Gunilla Gunnarsson även ett uppdrag för riksdagens utredningstjänst om nationell högspecialiserad vård. Dessutom sitter hon i Cancerfondens valberedning och i Blodcancerförbundets styrelse.

– När vi började med den första nationella cancerstrategin så fanns ju inte patientmedverkan men vi började jobba med det fåtal patientorganisationer som fanns då. Vi bedrev utbildning och vi tog in patientföreträdare i alla våra nationella arbetsgrupper, berättar hon.

– När jag hade det uppdraget då var jag väldigt noga med att jag jobbade tillsammans med alla – inte någon
enskild organisation.

Handplockad för styrelsearbeteEtt telefonsamtal från Blodcancerförbundet våren 2023 skulle ändra på den saken.

– Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att vara ledamot i förbundsstyrelsen för att man ville ha in någon med min erfarenhet. Då tänkte jag att nu när jag är pensionär så kan det ju inte göra någonting om jag ger ett extra handtag till en av föreningarna.
Eftersom hennes yngste bror avled 2018 i ett lymfom, så låg det också nära till hands att det blev just Blodcancerförbundet.

– Jag hade ju följt honom och hans sjukdom men alltid förhållit mig till vården som syster och inte som läkare, säger Gunilla Gunnarsson.
Det konkreta patientmötet är något som hon återkommer till i samtalet. Oftast är rösten bara beslutsam men
ibland hör man hur starkt hon känner för de utsattas situation.

– Där måste vården ha patientens bästa för ögonen men så är det ju inte idag.

Ta tidbokningen till exempel. Du borde aldrig lämna vården utan nästa tid i handen. Nu får du en tid hemskickad och om den inte passar får du avboka tiden, varpå det kommer ett nytt brev med en ny tid som inte heller är avstämd med dig.

– Att hantera patienternas tid på det sättet tycker jag är helt otidsenligt. Vi borde ha ett system som gör att man får en tid från början som fungerar för både vården och patienten.
En annan fråga som hon brinner för är att alla ska ha en fast läkare.

– Som patient i primärvården ska man kunna känna sig trygg. Det är särskilt viktigt nu när vi säger att mer av cancervården ska ligga i primärvården framöver.
Läkaren ska inte heller vara vilken som helst, utan någon som patienten själv om möjligt fått välja, anser hon.

– För mig är det självklart att man pratar med patienten:
”Är det någon du har träffat som du skulle vilja ha som din fasta läkare?” 

Cancerläkare och olika ledaruppdragTrots att hon ägnat sitt yrkesliv åt cancervården var inte onkologi hennes förstahandsval som nybakad medicinare.

– Mitt stora intresse då var röntgendiagnostik men när jag gjorde AT-tjänst i Jönköping var det en jättebra
klinikchef på onkologen som inspirerade mig att välja onkologin.
Parallellt jobbade hon fackligt och var engagerad i Läkarförbundet under många år, både lokalt och nationellt. I slutet av 90-talet gick hon över till arbetsgivarsidan.

– Jag kände att det var många frågor som jag skulle kunna påverka som chef och jag trivdes också väldigt
bra som verksamhetschef i Jönköping.
År 2003 rekryterades hon till jobbet som divisionschef i Norrköping och familjen flyttade till Söderköping.
Men inom ett halvt år hamnade hon mitt i hetluften genom ett nytt större chefsuppdrag med verksamhet på Östergötlands fyra sjukhus. Det blev en väldigt turbulent period i regionen med omorganisationer och tuffa prioriteringar.

– Det är det mest arbetsamma jag någonsin har varit med om. Jag arbetade nästan jämt och utan min hemmaman som tog hand om både mig och dottern, hade det aldrig gått. Dessutom var jag jagad av massmedia nästan dygnet runt, men jag är väldigt glad att jag gjorde de där åren faktiskt. Det var otroligt spännande och intressant men efter sex år bestämde jag mig för att göra något annat. 

Första nationella cancerstrategin 2009När den första nationella cancerstrategin sjösattes 2009 ville Sveriges kommuner och regioner att hon skulle jobba med genomförandet av projekt som man kommit överens om med staten.

– Jag kände att jag var ganska bra riggad för det uppdraget, med tanke på min bakgrund i det nationella arbetet, ett stort nätverk och tidigare chefsjobb.
Hon lånades in från Östergötland för att leda de olika projekten på SKR kring cancerstrategin. På uppdrag av
dåvarande landstingsdirektörerna tog hon fram underlaget för hur landets regionala cancercentrum skulle
samverka nationellt. RCC i samverkan bildades genom beslut i alla regioner.

– Tanken var att jag skulle vara ordförande under en kortare tid och sedan skulle cheferna för regionala
cancercentrum själva driva det där, men jag blev fast tills jag bestämde mig för att sluta 2017.
Då övergick hon i stället till att jobba varannan vecka som stöd för cancerteamet på SKR, flyttade till Gotland
och veckopendlade till Stockholm.
Det höll ett par år, tills Socialdepartementet ringde och frågade om hon kunde tänka sig att titta på tillgängligheten i hälso- och sjukvården som särskild utredare.

– Efter lite funderande så tänkte jag att det kanske blir det sista jag gör i yrkeslivet, så jag sa ja. På grund av pandemin fick jag bedriva utredningen mestadels hemifrån. Det var inte riktigt vad jag hade sett framför mig men jag hade bra medarbetare och betänkandet var klart sommaren 2022.

– Sedan dess har jag varit i pension, säger Gunilla Gunnarsson – och låter faktiskt lite nöjd.

Text: Gunilla Eldh

Omslagfotot på Haema: Susanne Kronholm.